Så...

Sagt och gjort, jag skaffade mig en egen blogg! Tack för det oundvikliga tipset Johanna!
anna-karinpetersson.blogspt.com

Generationshuset.

Bibelkompis, hur mår ni?

Jag är glad för jag ska till Malmö. Jag ska åka tåg med våran alldeles finaste Carro.

- Hej Carro, jag ska be min mamma börja leta efter det där stickmönstret. Jag lovar...att jag ska försöka.

Idag har jag gjort korvstroganoff till hungriga barn med sådan hemsk vilja att man ibland inte orkar med dem. Jag har ändock blivit bättre på det där med tålamod vad gäller mina älskade systerflickor.

Ni kanske tycker det är lite oklart hur det ligger till med mina hemförhållanden. Jag kan därför redogöra för hur det ser ut rent relationellt hemma hos oss. Jo, mitt fysiska hem består av:

En mamma/mormor, en dotter/storasyster/mamma, en dotter/lillasyster/moster, två döttrar/systrar/barnbarn/systerdöttrar. Mycket ord med syftning till det kvinnliga könet. Man kan ju undra vart alla män tog vägen. Det undrar jag också ibland.

Jag är också glad för att jag har fått internet och en helt nyy värld har öppnat sig för mina närsynta ögon. Därför kommer jag skriva många inlägg och det skulle ju vara underbart om ni andra fortsatte.

Kram från Anna-Karin

Btw, bifogar "erica-skoj".

En smak av livet bakom vikariepoolen

Hej!
Det är Anna-Karin. Jo, jag finns fortfarande.

Tack för alla fina inlägg som man bara ler när man läser. Men inget tagande utan ett givande. My turn.

Mitt liv består just nu av ganska mycket barn. Hemma och borta (hemma=systerdöttrar, borta=dagis- och söndagsskojsbarn (jo, i vår kyrka heter söndagsskolan söndagsskoj, inget stavfel)). Men jag hinner annat också må ni tro. T ex så har jag ikväll beställt mobilt bredband. Så nu kan även AK-back-in-the-90's börja leva ett enklare liv. Det blev Telia. Mmmh. I morgon ska jag gå och förnya mitt pass. Jag ska nämligen bryta mot en av mina fina principer här i livet: att inte fara med flyplan. Den onde har, genom mina fina vänner här hemma frestat mig att åka på en liten resa. Jag föll pladask. Jag sa "jomenvisst, jag föjler väl med" (hmmm, lite väl norrlandsinspirerat den där meningen, va?)
-Erica, jag har redan tänkt tanken;) första bästa sandhög!

I förrgår städade jag mitt rum. En kompis som heter Samuel hjälpte mig. Innan vi började frågade han: "Ok Anna-Karin, är du redo för detta? Det kan ta lite på dina psykiska krafter." "Jomenvisst, jag är redo!"
När dagen var slut hade jag varit och slängt typ tio påsar med skräp (summan kanske inte ger er en särskild känsla, men ni ska tänka: "Oj, så mycket"). Det såg ganska tomt ut. Mmmmm, det kändes lite i hjärtat när tyska steg 5-kollegieblocket for ner i en av brännbartpåsarna.

Jag måste passa på att tacka alla fina människor för ett kärt återseende i helgas. Johanna som tog hand om oss alla. Danke schön für alles!

Rent invändigt kan mitt tillstånd sammanfattas såhär:
Livet går vidare och jag har just kommit in i en tanke som säger: "oj, jag tror jag aldrig vill sätta mig på ett universitet eller högskola i hela mitt närsynta liv" (är man närsynt kommer man alltid vara det om man inte gör en laser behandling, vilket jag av principiella själ inte kommer göra. Jag har dock på senare tid visat prov på avvikelse från mina principer, så...) Men, men, studera, det kommer jag tillslut att göra. Innan "nu" var "nu", alltså när "då" var "nu", hade jag en viss åldersnåjja (tro det eller ej), vilken har dränkts bort bland alla mina drömmar om de möjligheter som faktiskt existerar här i livet. Jag känner mig inte längra gammal och jag blir ändå lättad och infinner en viss tur-att-jag-inte-är-så-där-längre-(om-jag-nu-någonsin-varit-det)-känsla när jag ser eller träffar yngre människor i sisådär ton-tonåren.

Nej, jag lovar att de närmsta inläggen ska bli korta och koncisa. Tills dess:

Skepp o hoj!
Malmö is the place nästa helg!