Hej! ’Uppdatering’

Sommar, sommar o sol!

”No, no, no chica. (Du är inte dum” sa alltid min spanskalärare när jag råkade säga, efter ett misstag, va dum ja ä.) Nä ingen sol, jag vill ju ha vitamin o ljusterapi!

”Vilken regning sommar vi har!” ”Vilken blåsig sommar vi har!”

Ronja Rövardotter o Birk Borkasson

Snart är midsommar här o inget Donsö blir det i år, eller en träff för den delen. Så jag vill dela med mig av förra årets hit!

Tack Kajsa!

I sommar skall jag jobba på Fagernäs sommarcafé för sjunde året i rad. Men jag har några lediga dagar också… dagar som jag skulle vilja fylla med sällskap. Hint, hint!

Var på medeltidsmarknad i Leksand sista maj-helgen och tog lite bilder. Där mötte jag en man som ville kalla sig röda masken (jag vet inte om han menade mask eller mask?).

'röda masken'

Nordman min idol har varit i hälsinglands krokar ett bra tag nu. När vi for in till Bollnäs för att köpa... nåt (jag minns inte), då stod den där! Bussen! Nordmans turnébuss! Men han var inte inom synhåll så jag tog vad jag fick. Coolt!!

Den är till dig Klara!

Saknar er KRAM -Erica

Unterwegs

Hej kära medmänniskor!

Sommaren är snart här och med allt vad det innebär. Många av oss börjar jobba, andra får semester eller sommarlov. Jag ville bara skriva några rader och önska er en trevlig tid nu när myggen är som värst, nätterna som ljusast, benen som brunast och vinden som ljummast. Den här tiden på året, vilken i alla fall för mig är inbillat evig, vacker och romantiserad. Dock en period då jag försöker klämma in så mycket aktiviteter och evenemang som helst, och av den enorma mängd stunder av avkoppling jag trodde mig skulle finna dessa sommarmånader blir slutligen bara några få kvar. Nåväl, sommaren kanske är tänkt att vara en upptäckternas och äventyrandets tid, inte att förspilla under igenbommade ögonlock. Det är ju trots allt en vila i att göra något som inte hör vardagen till.


För egen del bär det några mil söder ut denna sommar och även resten av tiden som är kvar till nästa sommar. Det förlovade landet jag talar om är ju förstås Töschkland. Där ska jag tillbringa tid med barn och andra tyskar, lära känna denna knepiga kultur, kanske klämma i mig en och annan bratwurst, finna mina smultronställen i kulturstaden Berlin och se vad Gud har hittat på för mig där.Jag ville bara passa på att tala om att ni är jättevälkomna, allesamman, till mitt lilla rum i Falkensee. Så om ni har vägarna förbi, i sommar, höst, vinter eller vår så hör eller skriv av er så står jag och väntar på Berlin Hauptbahnhof.

Sköt om er mina vänner och fånga sommaren, det dröjer ju ett helt år innan nästa!
Kramar från Anna-Karin

Ps. Jag har en blogg, anna-karinpetersson.blogspot.com Ds.

Vi har vår här- var har ni er?

Nu har vintern verkligen fått ge vika. Isen på sjön är smält, fåglarna kvittrar som tokiga, fruktträden klipps i var och varannan trädgård, klockan är framflyttad en timme, solen värmer så skönt, gatorna börjar sopas rena från grus, vinterdäcken byts till sommardäck, de första vitsipporna är kommna och påsken närmar sig. Riktigt säkra vårtecken.

Får hoppas att denna vår blir lika underbar som den förra! (om nu något kan komma upp i den nivån=))

Saknar er!
Kramar Carro

Stockholm vs Sverige vs Världen

Dags för mig att skriva ett litet inlägg för er som nu fortfarande tittar förbi här lite titt som tätt.

Hoppas livet är gott så här då vi närmar oss våren (om än fortfarande en bit bort) och all ångest om framtidsplaner. Jag kan ju vara icke uppmuntrande och säga att det blir inte bättre efter man har kommit på vad man ska plugga o gjort det =) Men kanske när man har fått det där jobbet man alltid velat ha? Eller blir vi någonsin kvitt ångest om framtidsplanerna som finns i så många olika varianter? Kanske är det bästa helt enkelt att bara lägga dem framför Gud och låta honom leda och ta hand om det.

Jag har ju också min beskärda del av funderingar om hur framtiden ser ut nu kommande månad. Mitt vikariat tar slut sista februari. Så då står jag här än en gång utan jobb. Och söker jobb. I hela Sverige. För att få erfarenheten för att sen kunna söka praktikplats i USA (såklart =)) Men detta betyder ju också mest troligt flytt för mig =/ sorgligt men sant. Vart vet jag inte ännu. Det återstår att se.

Har till och med sökt i Stockholm, vilket jag aldrig trodde. Men det är ju inte vilket jobb som helst. Bibliotekarie på Internationella Engelska skolan. Vore inte det nåt för mig?! =D Bara därför Stockholm skulle kunna funka. För en tid. Har fått en intervju den 19 feb. Så vi ber att den intervjun går bra!!

Må nu inte för dåligt över denna framtidsångest som ju faktiskt är en del av livet. Lite ovisshet gör ju livet mer spännande har jag hört =)

Kramar till er alla. Er kära Renfjälla

Nytt år - nya möjligheter, eller?!

Hur svårt ska det vara att komma på vad man vill med sitt liv? Just nu känns det som om jag aldrig kommer att komma på det. Jag funderar och funderar men kommer ingenstans. Börjar bli lite smått irriterad över att jag inte får något jobb heller, har inte jobbat en enda dag i år än. Men det är väl för att de ska spara pengar inom omsorgen antar jag. Anmälde mig i varje fall till vikariepoolen för förskolor, skolor och fritids igår. Får se om det ger något...

Men det är ju tur att man kan fly från det lite ibland. Och bara vara med fina vänner, mysa, titta på film, spela spel, laga mat, kolla på fyrverkerier, gå på bio, fika, äta på restaurang, gå på stan, va i kyrkan, fira födelsedagsbarn, frysa i ett kallt Jönköping och vara trött tillsammans. Tack för en fin nyårsvecka!

Tolvslaget vid Vättern

Var ute och gick en runda idag. Gick ner till sjön. Sjön som varit frusen, börjat smälta i och med plusgraderna, men nu börjat frysa till igen när temperaturen åter krypit under nollan. Det var så mäktigt att bara stå tyst och höra hur isen växte. Detta dova ljud, sprickorna i isen, solen som tittar fram bakom molnen. Skönhet...

En STOR kram till er alla från Carro

En liten försynt undran så här på slutet också. Vart har den svarta lilla boken tagit vägen? Någon som känner på sig att man har den liggandes? Tänkte bara påminna=)

Ring klocka ring

Det nya året närmar sig med stormsteg.
Visst vill vi väl ringa in det nya året tillsammans?
Vad sägs om i Jönköpingstrakten.
Jag kan själv inte åka så långt eftersom jag jobbar.
Men slutar kl 13 den 30 dec. o är sen ledig fram till den 2 januari då jag jobbar 9-13 o är sen ledig helgen. Lilla jag fyller ju alldeles för många år den helgen...

men visst ska vi väl ha trevligt ihop på nyår?
Några planer?

/puss o kram till er alla

Saknad...

...är något som präglar även min vardag just nu. Saknad efter er, men kanske ännu påtagligare saknaden efter farfar som dog förrförra veckan. Måste säga att det känns väldigt konstigt, tomt och jobbigt. Så svårt att förstå att han liksom inte finns mer. Sitter inte i sin gungstol och vill bli kliad på ryggen. Men samtidigt är det ju livets gång och man får försöka vara tacksam för att han fått vara pigg och frisk nästan hela tiden. Och 89 år är ju inte så lite! Det känns också skönt att ha ett hopp och veta att farfar var fast i sin tro. Det blir lite lättare då.

Igår kväll träffade vi pastorn som ska ha begravningsgudstjänsten. Han frågade bland annat hur vi ville beskriva farfar, hur han var och så. Denna fråga fick mig att fundera på vad jag vill att människor ska säga om mig och fick mig också att minnas den lärjungaskapslektion då vi skrev våra egna dödsrunor. Jag tyckte det var svårt, men jag tror det är oerhört viktigt att ibland stanna upp och fundera på detta och på vad man sätter värde på i livet. Vad man vill och vad som är viktigt i ens liv.

Efter farfars död har jag nog fått ett annat perspektiv på saknad. På något sätt känns saknaden efter er inte riktigt lika jobbig. Man vet att vi kan hålla kontakt och träffas. Men visst, ibland saknar jag också er så det gör ont.

Ta hand om er vänner!
Kramar från Carro

åå.

jag saknar er!!!!

nästan så det gör ont. /klara

Så...

Sagt och gjort, jag skaffade mig en egen blogg! Tack för det oundvikliga tipset Johanna!
anna-karinpetersson.blogspt.com

Generationshuset.

Bibelkompis, hur mår ni?

Jag är glad för jag ska till Malmö. Jag ska åka tåg med våran alldeles finaste Carro.

- Hej Carro, jag ska be min mamma börja leta efter det där stickmönstret. Jag lovar...att jag ska försöka.

Idag har jag gjort korvstroganoff till hungriga barn med sådan hemsk vilja att man ibland inte orkar med dem. Jag har ändock blivit bättre på det där med tålamod vad gäller mina älskade systerflickor.

Ni kanske tycker det är lite oklart hur det ligger till med mina hemförhållanden. Jag kan därför redogöra för hur det ser ut rent relationellt hemma hos oss. Jo, mitt fysiska hem består av:

En mamma/mormor, en dotter/storasyster/mamma, en dotter/lillasyster/moster, två döttrar/systrar/barnbarn/systerdöttrar. Mycket ord med syftning till det kvinnliga könet. Man kan ju undra vart alla män tog vägen. Det undrar jag också ibland.

Jag är också glad för att jag har fått internet och en helt nyy värld har öppnat sig för mina närsynta ögon. Därför kommer jag skriva många inlägg och det skulle ju vara underbart om ni andra fortsatte.

Kram från Anna-Karin

Btw, bifogar "erica-skoj".

En smak av livet bakom vikariepoolen

Hej!
Det är Anna-Karin. Jo, jag finns fortfarande.

Tack för alla fina inlägg som man bara ler när man läser. Men inget tagande utan ett givande. My turn.

Mitt liv består just nu av ganska mycket barn. Hemma och borta (hemma=systerdöttrar, borta=dagis- och söndagsskojsbarn (jo, i vår kyrka heter söndagsskolan söndagsskoj, inget stavfel)). Men jag hinner annat också må ni tro. T ex så har jag ikväll beställt mobilt bredband. Så nu kan även AK-back-in-the-90's börja leva ett enklare liv. Det blev Telia. Mmmh. I morgon ska jag gå och förnya mitt pass. Jag ska nämligen bryta mot en av mina fina principer här i livet: att inte fara med flyplan. Den onde har, genom mina fina vänner här hemma frestat mig att åka på en liten resa. Jag föll pladask. Jag sa "jomenvisst, jag föjler väl med" (hmmm, lite väl norrlandsinspirerat den där meningen, va?)
-Erica, jag har redan tänkt tanken;) första bästa sandhög!

I förrgår städade jag mitt rum. En kompis som heter Samuel hjälpte mig. Innan vi började frågade han: "Ok Anna-Karin, är du redo för detta? Det kan ta lite på dina psykiska krafter." "Jomenvisst, jag är redo!"
När dagen var slut hade jag varit och slängt typ tio påsar med skräp (summan kanske inte ger er en särskild känsla, men ni ska tänka: "Oj, så mycket"). Det såg ganska tomt ut. Mmmmm, det kändes lite i hjärtat när tyska steg 5-kollegieblocket for ner i en av brännbartpåsarna.

Jag måste passa på att tacka alla fina människor för ett kärt återseende i helgas. Johanna som tog hand om oss alla. Danke schön für alles!

Rent invändigt kan mitt tillstånd sammanfattas såhär:
Livet går vidare och jag har just kommit in i en tanke som säger: "oj, jag tror jag aldrig vill sätta mig på ett universitet eller högskola i hela mitt närsynta liv" (är man närsynt kommer man alltid vara det om man inte gör en laser behandling, vilket jag av principiella själ inte kommer göra. Jag har dock på senare tid visat prov på avvikelse från mina principer, så...) Men, men, studera, det kommer jag tillslut att göra. Innan "nu" var "nu", alltså när "då" var "nu", hade jag en viss åldersnåjja (tro det eller ej), vilken har dränkts bort bland alla mina drömmar om de möjligheter som faktiskt existerar här i livet. Jag känner mig inte längra gammal och jag blir ändå lättad och infinner en viss tur-att-jag-inte-är-så-där-längre-(om-jag-nu-någonsin-varit-det)-känsla när jag ser eller träffar yngre människor i sisådär ton-tonåren.

Nej, jag lovar att de närmsta inläggen ska bli korta och koncisa. Tills dess:

Skepp o hoj!
Malmö is the place nästa helg!

saknad

Det är många som saknar Liljeholmen nu. Kanske är det höstrusket?

Idolsäsongen är inte riktigt samma sak utan Ericas hängivenhet och alla andra!

Skönhet, glädje, lycka, Gud, gemenskap...o allt på en o samma plats.

Några ljuva minnen...

Folkisbus

choklad-i-banan på Karmel


Balen såklart!


Smultronstället i Söderköping
o Veras mysiga stuga


Kollektiv tandborstning!!!
Detta saknar jag väldans



Till o me själva lärandet saknar man

Gotland, Gotland, Gotland!

Kommer det någonsin vara så vackert som då?

Hej på er alla fina människor!

Jag känner att det börjar bli dags för mig att skriva några rader här på bloggen. Det går ju inte att bara vara ute och titta, man måste ju tillföra något själv också.

Tänkte att jag skulle dela med mig av lite bilder från Diö. 

När man bor så nära sjön och skogen som jag gör så är det ganska lätt att bli blind för hur vackert det egentligen är, man ser det liksom varje dag. Men ibland slår det en hur fint man bor, som till exempel i fredags när sjön låg så här stilla...

... eller som igår kväll när vi var ute med båten en sväng och solen höll på att gå ner och himlen färgades rosa

Annars jobbar jag fortfarande som timvikarie i äldreomsorgen, men letar efter något mer fast så jag vet när jag jobbar. När jag inte jobbar eller letar jobb hjälper jag pappa med orgelbygge eller sköter hushållet. Jag känner mig som en riktig hemmafru ibland=) med städning, matlagning, disk,  tvättande, strykande, fönsterputsning och skjutsande av barn (okej mina bröder är väl inte så små men ändå) och sånt.

Saknar er alla jättemycket!!

KRAMAR från er egen Carro (med skorrande r)

alla

Hej! vad gör du (ni alla) mellan 24 - 31 december?

-Svara genom att kommentera detta meddelande. Smidigt som översikt!

-Även! om ni har nån favorit julkalender...

Klasses julkalender (1992) ....

Jul i Kapernaum (1995)

Sunes Jul (1991)

Mysteriet på Greveholm (1996)

Till alla er som tycker att det är deprimerande att jag talar om jul redan nu, ber jag om ursäkt (julkalendrarna var väl lite o ta i kanske), det är ju inte meningen att alla skall drabbas bara för att jag börjar tidigt! Men det blir gärna så när man inte har nån höst. Den enda som finns är en gråzon mellan sommar o vinter! /Erica

KRAM

japp aktivitet it is! nu så minsann.

okej, livsuppdatering dårå. här har vi den:

sitter i min säng, är trött efter att ha läst om bricktidningar i spermharen-boken hos sofia till alldeles för sent igår (första bricktidningen utvecklades av inkaindianerna för 300 miljarder år sen, och inkaindianerna kunde inte gå upprätt). väntar på tvätten. här måste man ha hänglås om tvättmaskinen, annars kan oönskade saker inträffa.

ikväll så far jag iväg till stockholm och till malleballe. ska också på coldplay imon och träffa annat härligt folk hela helgen.

i övrigt rullar livet på här i malmö. har fått extrajobb på lagerhaus och trivs kanon. min kurs är finemang och intressant. vi har prellat inflyttningsfest den 18 oktober (planera in redan nu!). jaa.

se där, det behöver inte va intressantare än så... :) fortsätt nu ni andra med era livsuppdateringar! jag kommer inte få den dära svarta boken förrän i vår tror jag så hugg i nu!

miss you like crazy!

livsgnista, snöflingor o hoppet

Hörrni hörrni.
Det här går ju inte... Bloggen skulle ju hållas levande
Om alla tar o skriver en liten rad om hur livet är just nu så får vi en glad uppdatering =)
Vore inte det en plan så säg?

Här kommer lite livsfunderingar från mig iaf =)

Leva –
det är att höra livets ljuva musik;
det är att se världen utifrån sin glädje;
det är att smaka på godheterna;
det är att lukta på årstiderna;
det är att känna det osynliga.

Att leva är helt enkelt att finna sina egna njutningar i det som livet ständigt erbjuder oss.
Försöker hitta såna gnistor här i söder, bortom skogarna o bergen. Vättern är nog en livsgnista, tror jag =)

Just nu befinner ja mig i en känslomässig blåsig dag. Ibland står man i lä o sen kan vinden ta tag i en så att man nästan blåser av balkongen. Lite som början av Liljeholmen. Men det blev ju så bra. Så jag tänker att det här nog också blir bra me tiden.
Livet är vackert! Det kan jag fortfarande säga om livet iaf. Det enda jag vet. Det är vackert. Visst finns det motgångar men det går också bra ibland. Och livet går vidare, även om snöflingorna går sönder. De kommer ju åter. (fast dom kanske inte kommer hit överhuvudtaget) Men man får inte förlora hoppet att det vackra faktiskt finns där.

”Hoppet är det sista som lämnar människan. Men det som är tyngst att bära.” - Johanna Thydell ur I taket lyser stjärnorna
Hoppet - det man lever på när allt annat känns onödigt tungt. Hoppet - att det kommer bli lite lättare lite längre fram, om så bara för en stund.

miss ya! /Renfjäll

Ett bröllop, en födelsedag, o två begravningar

Även jag tänker skriva ett litet inlägg. Tyvärr inte lika muntert som alla dom innan.
Blandat med glädje o sorg.

Det börjar med ett vackert, magnifikt och annorlunda bröllop i Vintage stuk den 16 augusti.
Då syster Renling blev fru Ekenstedt. Stolt är jag =) (för den som vill läsa mer kika på min blogg)

Det fortsätter med ett tråkigt besked två nätter innan bröllopet från Finland att min morfar dött. Han har varit sjuk länge i Parkinson så på sätt o vis var det en frid att han äntligen fick somna in. Är faktiskt alldeles nyligen hemkommen från den långa natts resan med bil från Finland. Där vi varit hela familjen, minus syster, på morfars begravning den 30 augusti. Den var väldigt vacker. Många tårar men vackert.

Det slutar med en 60-årsdag och ytterligare tråkigt besked den 2 september. Fader firade sin 60-årsdag i stugan i Finland. Tänk hela fyllda 60 =)
Dock slutade inte den dagen vidare lyckligt. Under bilfärden på väg hem till Sverige igen får vi ett samtal från Maria, min faster. Som berättar att min farbror Hans somnat in. Han orkade inte kämpa mot cancern längre. Stor sorg då han bara var 65 år gammal. Vid motorvägen bad vi en stund o fortsatte sedan resan med gråten i ögonen. Nu väntas ytterligare en begravning inom nåra veckor.

Det är tungt. Har som hunnit hända lite för mycket de senaste två veckorna. O sen ska man försöka flytta ner till Jönköping ovanpå allt detta. Men det ska väl gå bra. Mysigt att hamna närmare er, tråkigt att hamna längre från familjen.

Böner uppskattas! För oss, för hans familj, för farmor, för morfars fru.
Jag hoppas verkligen att Gud tänker finnas nånstans mitt i all denna röra all denna sorg.

/En mera sorgsen Renfjäll just för tillfället

Låt mig berätta om Lars!
En vanlig morgon…
…klockan är kvart i ett. Mor och jag sitter vid frukostbordet (ja man säger ju så, vi har ju inte ett bord för varje måltid) och äter frukost i våra fruktansvärda morgonfrisyrer, men denna morgon tror jag faktiskt att det var mamma som vann. Jag tror vi hade klätt på oss vardagskläderna i alla fall (annars brukar det vara morgonrock och raggsockor som gäller).
Då ringer det på dörren.
”-Mamma det är en försäljare, du får öppna! ” ...och där står Lars. Ja vi vet det inte ännu!

Hej jag kommer från Nordlarm…
Mamma skrattar högt, hon tänker på sin ekonomi! Men det är något med denne Lars som gör att mamma ändå lyssnar och även jag.
Larmet går ut på att när det händer nåt så ringer det upp i första hand exempelvis ens mobil, sen vidare till grannarna t.ex. Där av en engångssumma. Inga securitas som kommer förbi så fort vi kliver in och det går igång för att virrighet och glömska ligger i våra gener.
”-Det låter ju jättebra men vi har inte 7490kr.” men vi fortsätter att prata om annat. Lars har en fru, Charlotta. Hon jobbar på samma jobb som mamma, fast på dagen. Han har 3 barn två söner och en dotter, bor i Alfta och har ännu inte installerat detta larm hemma hos sig (bara satt upp klistermärkena). Han har jobbat som präst, och lärare.. allmänt har han jobbat mkt med barn och han har mustasch.

Vi har numera NordLarm o Lås!

Dagen efter kom han o ännu en gubbe och installerade larmet. Det var mest den andre mannen som gjorde allt jobb (men Lars var ju egentligen bara försäljaren) Lars stod och pratade med oss…
Han fick mig att prata mkt om framtiden och mina studier etc.

En sak med det här med att ha gåvor. Att man t.ex. inte tycker att bara för att man är duktig på att skala morrötter, skall bli professionell morotsskalare och ha en karriär inom detta exempelvis för att den inte finns tillräcklig efterfrågan. Men att denna egenskap/gåva är så stor del av en att man inte kan komma på vad man annars skall hålla på med.
Han har mycket att säga den där Lars…

”När rätt personer möter varandra kan magi uppstå.
Man kan tillsammans åstadkomma genialiska
uppfinningar göra stor skillnad i världen rent av.”
/Lars

Sen drog han några exempel på sådana människor som av slump mötts och åstadkommit stora ting!
Man kan inte förutspå framtiden eller förvänta sig raka vägar till målen!

-Erica

(vi tar larmet på avbetalning)

hej alla! (eller kanske mest erica, eftersom vi har kommit fram till att det är mest vi som läser denna blogg. men jag tycker det är härligt, vi kan ju alltid skriva till varann.)

det händer mycket i livet och jag saknar er. samtidigt känns det som att jag får träffa er nästan jämt nuförtiden, eller ja. sanna och lisa ska vi ju många till imorgon fredag, lisa a tittade in hos mig på kassaservice igår (det var stort) och kajsa och malin träffar jag ju för jämnan i dessa dar. det är sjukt härligt! på lördag flyttar jag också in med sofia och en ny malin som verkar va som en superkvinna. det blir alltså malmö men det vet nog de flesta av er redan om. nu får ni en galet bra anledning att go south och titta till oss! stora kvarngatan 59 ska vi bo på, kom kom!

i övrigt packar jag som en tok, stänger svensk kassaservice i mullsjö imorgon och fick även mina ärrpengar idag. tågluff nästa sommar, ohyes!

kom igen nu alla, berätta lite vad som händer i era liv!!

PUSS!

Hej!
jag har tappat min mobil på en ö som jag redan hatade sen innan...
...jag får väl egentligen skylla mig själv, för jag hade såna pissfickor!

men nu är den helt borta och så är alla fina sms o bilder etc.
jag kan väl inte säga ärligt att jag har kommit till stadiet: äh, materiella ting, det går bra ändå! men , men...

om ni vill nå mig så är numret hem: 0278-45852
det var väl det jag ville ha sagt, att jag ignorerar er inte alltså!

inte passande att den försvinner så här mitt i ruschen, men det ordnar sig säkert ändå, bara lite krångligare.

Gud = Resurs!

/Erica