Det nya året närmar sig med stormsteg.
Visst vill vi väl ringa in det nya året tillsammans?
Vad sägs om i Jönköpingstrakten.
Jag kan själv inte åka så långt eftersom jag jobbar.
Men slutar kl 13 den 30 dec. o är sen ledig fram till den 2 januari då jag jobbar 9-13 o är sen ledig helgen. Lilla jag fyller ju alldeles för många år den helgen...
men visst ska vi väl ha trevligt ihop på nyår?
Några planer?
/puss o kram till er alla
onsdag 3 december 2008
måndag 17 november 2008
Saknad...
...är något som präglar även min vardag just nu. Saknad efter er, men kanske ännu påtagligare saknaden efter farfar som dog förrförra veckan. Måste säga att det känns väldigt konstigt, tomt och jobbigt. Så svårt att förstå att han liksom inte finns mer. Sitter inte i sin gungstol och vill bli kliad på ryggen. Men samtidigt är det ju livets gång och man får försöka vara tacksam för att han fått vara pigg och frisk nästan hela tiden. Och 89 år är ju inte så lite! Det känns också skönt att ha ett hopp och veta att farfar var fast i sin tro. Det blir lite lättare då.
Igår kväll träffade vi pastorn som ska ha begravningsgudstjänsten. Han frågade bland annat hur vi ville beskriva farfar, hur han var och så. Denna fråga fick mig att fundera på vad jag vill att människor ska säga om mig och fick mig också att minnas den lärjungaskapslektion då vi skrev våra egna dödsrunor. Jag tyckte det var svårt, men jag tror det är oerhört viktigt att ibland stanna upp och fundera på detta och på vad man sätter värde på i livet. Vad man vill och vad som är viktigt i ens liv.
Efter farfars död har jag nog fått ett annat perspektiv på saknad. På något sätt känns saknaden efter er inte riktigt lika jobbig. Man vet att vi kan hålla kontakt och träffas. Men visst, ibland saknar jag också er så det gör ont.
Ta hand om er vänner!
Kramar från Carro
...är något som präglar även min vardag just nu. Saknad efter er, men kanske ännu påtagligare saknaden efter farfar som dog förrförra veckan. Måste säga att det känns väldigt konstigt, tomt och jobbigt. Så svårt att förstå att han liksom inte finns mer. Sitter inte i sin gungstol och vill bli kliad på ryggen. Men samtidigt är det ju livets gång och man får försöka vara tacksam för att han fått vara pigg och frisk nästan hela tiden. Och 89 år är ju inte så lite! Det känns också skönt att ha ett hopp och veta att farfar var fast i sin tro. Det blir lite lättare då.
Igår kväll träffade vi pastorn som ska ha begravningsgudstjänsten. Han frågade bland annat hur vi ville beskriva farfar, hur han var och så. Denna fråga fick mig att fundera på vad jag vill att människor ska säga om mig och fick mig också att minnas den lärjungaskapslektion då vi skrev våra egna dödsrunor. Jag tyckte det var svårt, men jag tror det är oerhört viktigt att ibland stanna upp och fundera på detta och på vad man sätter värde på i livet. Vad man vill och vad som är viktigt i ens liv.
Efter farfars död har jag nog fått ett annat perspektiv på saknad. På något sätt känns saknaden efter er inte riktigt lika jobbig. Man vet att vi kan hålla kontakt och träffas. Men visst, ibland saknar jag också er så det gör ont.
Ta hand om er vänner!
Kramar från Carro
måndag 20 oktober 2008
Så...
Sagt och gjort, jag skaffade mig en egen blogg! Tack för det oundvikliga tipset Johanna!
anna-karinpetersson.blogspt.com
anna-karinpetersson.blogspt.com
torsdag 16 oktober 2008
Generationshuset.
Bibelkompis, hur mår ni?
Jag är glad för jag ska till Malmö. Jag ska åka tåg med våran alldeles finaste Carro.
- Hej Carro, jag ska be min mamma börja leta efter det där stickmönstret. Jag lovar...att jag ska försöka.
Idag har jag gjort korvstroganoff till hungriga barn med sådan hemsk vilja att man ibland inte orkar med dem. Jag har ändock blivit bättre på det där med tålamod vad gäller mina älskade systerflickor.
Ni kanske tycker det är lite oklart hur det ligger till med mina hemförhållanden. Jag kan därför redogöra för hur det ser ut rent relationellt hemma hos oss. Jo, mitt fysiska hem består av:
En mamma/mormor, en dotter/storasyster/mamma, en dotter/lillasyster/moster, två döttrar/systrar/barnbarn/systerdöttrar. Mycket ord med syftning till det kvinnliga könet. Man kan ju undra vart alla män tog vägen. Det undrar jag också ibland.
Jag är också glad för att jag har fått internet och en helt nyy värld har öppnat sig för mina närsynta ögon. Därför kommer jag skriva många inlägg och det skulle ju vara underbart om ni andra fortsatte.
Btw, bifogar "erica-skoj".
onsdag 8 oktober 2008
En smak av livet bakom vikariepoolen
Hej!
Det är Anna-Karin. Jo, jag finns fortfarande.
Tack för alla fina inlägg som man bara ler när man läser. Men inget tagande utan ett givande. My turn.
Mitt liv består just nu av ganska mycket barn. Hemma och borta (hemma=systerdöttrar, borta=dagis- och söndagsskojsbarn (jo, i vår kyrka heter söndagsskolan söndagsskoj, inget stavfel)). Men jag hinner annat också må ni tro. T ex så har jag ikväll beställt mobilt bredband. Så nu kan även AK-back-in-the-90's börja leva ett enklare liv. Det blev Telia. Mmmh. I morgon ska jag gå och förnya mitt pass. Jag ska nämligen bryta mot en av mina fina principer här i livet: att inte fara med flyplan. Den onde har, genom mina fina vänner här hemma frestat mig att åka på en liten resa. Jag föll pladask. Jag sa "jomenvisst, jag föjler väl med" (hmmm, lite väl norrlandsinspirerat den där meningen, va?)
-Erica, jag har redan tänkt tanken;) första bästa sandhög!
I förrgår städade jag mitt rum. En kompis som heter Samuel hjälpte mig. Innan vi började frågade han: "Ok Anna-Karin, är du redo för detta? Det kan ta lite på dina psykiska krafter." "Jomenvisst, jag är redo!"
När dagen var slut hade jag varit och slängt typ tio påsar med skräp (summan kanske inte ger er en särskild känsla, men ni ska tänka: "Oj, så mycket"). Det såg ganska tomt ut. Mmmmm, det kändes lite i hjärtat när tyska steg 5-kollegieblocket for ner i en av brännbartpåsarna.
Jag måste passa på att tacka alla fina människor för ett kärt återseende i helgas. Johanna som tog hand om oss alla. Danke schön für alles!
Rent invändigt kan mitt tillstånd sammanfattas såhär:
Livet går vidare och jag har just kommit in i en tanke som säger: "oj, jag tror jag aldrig vill sätta mig på ett universitet eller högskola i hela mitt närsynta liv" (är man närsynt kommer man alltid vara det om man inte gör en laser behandling, vilket jag av principiella själ inte kommer göra. Jag har dock på senare tid visat prov på avvikelse från mina principer, så...) Men, men, studera, det kommer jag tillslut att göra. Innan "nu" var "nu", alltså när "då" var "nu", hade jag en viss åldersnåjja (tro det eller ej), vilken har dränkts bort bland alla mina drömmar om de möjligheter som faktiskt existerar här i livet. Jag känner mig inte längra gammal och jag blir ändå lättad och infinner en viss tur-att-jag-inte-är-så-där-längre-(om-jag-nu-någonsin-varit-det)-känsla när jag ser eller träffar yngre människor i sisådär ton-tonåren.
Nej, jag lovar att de närmsta inläggen ska bli korta och koncisa. Tills dess:
Skepp o hoj!
Malmö is the place nästa helg!
Det är Anna-Karin. Jo, jag finns fortfarande.
Tack för alla fina inlägg som man bara ler när man läser. Men inget tagande utan ett givande. My turn.
Mitt liv består just nu av ganska mycket barn. Hemma och borta (hemma=systerdöttrar, borta=dagis- och söndagsskojsbarn (jo, i vår kyrka heter söndagsskolan söndagsskoj, inget stavfel)). Men jag hinner annat också må ni tro. T ex så har jag ikväll beställt mobilt bredband. Så nu kan även AK-back-in-the-90's börja leva ett enklare liv. Det blev Telia. Mmmh. I morgon ska jag gå och förnya mitt pass. Jag ska nämligen bryta mot en av mina fina principer här i livet: att inte fara med flyplan. Den onde har, genom mina fina vänner här hemma frestat mig att åka på en liten resa. Jag föll pladask. Jag sa "jomenvisst, jag föjler väl med" (hmmm, lite väl norrlandsinspirerat den där meningen, va?)
-Erica, jag har redan tänkt tanken;) första bästa sandhög!
I förrgår städade jag mitt rum. En kompis som heter Samuel hjälpte mig. Innan vi började frågade han: "Ok Anna-Karin, är du redo för detta? Det kan ta lite på dina psykiska krafter." "Jomenvisst, jag är redo!"
När dagen var slut hade jag varit och slängt typ tio påsar med skräp (summan kanske inte ger er en särskild känsla, men ni ska tänka: "Oj, så mycket"). Det såg ganska tomt ut. Mmmmm, det kändes lite i hjärtat när tyska steg 5-kollegieblocket for ner i en av brännbartpåsarna.
Jag måste passa på att tacka alla fina människor för ett kärt återseende i helgas. Johanna som tog hand om oss alla. Danke schön für alles!
Rent invändigt kan mitt tillstånd sammanfattas såhär:
Livet går vidare och jag har just kommit in i en tanke som säger: "oj, jag tror jag aldrig vill sätta mig på ett universitet eller högskola i hela mitt närsynta liv" (är man närsynt kommer man alltid vara det om man inte gör en laser behandling, vilket jag av principiella själ inte kommer göra. Jag har dock på senare tid visat prov på avvikelse från mina principer, så...) Men, men, studera, det kommer jag tillslut att göra. Innan "nu" var "nu", alltså när "då" var "nu", hade jag en viss åldersnåjja (tro det eller ej), vilken har dränkts bort bland alla mina drömmar om de möjligheter som faktiskt existerar här i livet. Jag känner mig inte längra gammal och jag blir ändå lättad och infinner en viss tur-att-jag-inte-är-så-där-längre-(om-jag-nu-någonsin-varit-det)-känsla när jag ser eller träffar yngre människor i sisådär ton-tonåren.
Nej, jag lovar att de närmsta inläggen ska bli korta och koncisa. Tills dess:
Skepp o hoj!
Malmö is the place nästa helg!
tisdag 30 september 2008
saknad
onsdag 24 september 2008
Hej på er alla fina människor!
Jag känner att det börjar bli dags för mig att skriva några rader här på bloggen. Det går ju inte att bara vara ute och titta, man måste ju tillföra något själv också.
Tänkte att jag skulle dela med mig av lite bilder från Diö.
När man bor så nära sjön och skogen som jag gör så är det ganska lätt att bli blind för hur vackert det egentligen är, man ser det liksom varje dag. Men ibland slår det en hur fint man bor, som till exempel i fredags när sjön låg så här stilla...
... eller som igår kväll när vi var ute med båten en sväng och solen höll på att gå ner och himlen färgades rosa
Annars jobbar jag fortfarande som timvikarie i äldreomsorgen, men letar efter något mer fast så jag vet när jag jobbar. När jag inte jobbar eller letar jobb hjälper jag pappa med orgelbygge eller sköter hushållet. Jag känner mig som en riktig hemmafru ibland=) med städning, matlagning, disk, tvättande, strykande, fönsterputsning och skjutsande av barn (okej mina bröder är väl inte så små men ändå) och sånt.
Saknar er alla jättemycket!!
KRAMAR från er egen Carro (med skorrande r)
torsdag 18 september 2008
alla
Hej! vad gör du (ni alla) mellan 24 - 31 december?
-Svara genom att kommentera detta meddelande. Smidigt som översikt!
-Även! om ni har nån favorit julkalender...

Klasses julkalender (1992) ....

Jul i Kapernaum (1995)

Sunes Jul (1991)

Mysteriet på Greveholm (1996)
Till alla er som tycker att det är deprimerande att jag talar om jul redan nu, ber jag om ursäkt (julkalendrarna var väl lite o ta i kanske), det är ju inte meningen att alla skall drabbas bara för att jag börjar tidigt! Men det blir gärna så när man inte har nån höst. Den enda som finns är en gråzon mellan sommar o vinter! /Erica
KRAM
onsdag 17 september 2008
japp aktivitet it is! nu så minsann.
okej, livsuppdatering dårå. här har vi den:
sitter i min säng, är trött efter att ha läst om bricktidningar i spermharen-boken hos sofia till alldeles för sent igår (första bricktidningen utvecklades av inkaindianerna för 300 miljarder år sen, och inkaindianerna kunde inte gå upprätt). väntar på tvätten. här måste man ha hänglås om tvättmaskinen, annars kan oönskade saker inträffa.
ikväll så far jag iväg till stockholm och till malleballe. ska också på coldplay imon och träffa annat härligt folk hela helgen.
i övrigt rullar livet på här i malmö. har fått extrajobb på lagerhaus och trivs kanon. min kurs är finemang och intressant. vi har prellat inflyttningsfest den 18 oktober (planera in redan nu!). jaa.
se där, det behöver inte va intressantare än så... :) fortsätt nu ni andra med era livsuppdateringar! jag kommer inte få den dära svarta boken förrän i vår tror jag så hugg i nu!
tisdag 16 september 2008
livsgnista, snöflingor o hoppet
Hörrni hörrni.
Det här går ju inte... Bloggen skulle ju hållas levande
Om alla tar o skriver en liten rad om hur livet är just nu så får vi en glad uppdatering =)
Vore inte det en plan så säg?
Här kommer lite livsfunderingar från mig iaf =)
Leva –
det är att höra livets ljuva musik;
det är att se världen utifrån sin glädje;
det är att smaka på godheterna;
det är att lukta på årstiderna;
det är att känna det osynliga.
Att leva är helt enkelt att finna sina egna njutningar i det som livet ständigt erbjuder oss.
Försöker hitta såna gnistor här i söder, bortom skogarna o bergen. Vättern är nog en livsgnista, tror jag =)
Just nu befinner ja mig i en känslomässig blåsig dag. Ibland står man i lä o sen kan vinden ta tag i en så att man nästan blåser av balkongen. Lite som början av Liljeholmen. Men det blev ju så bra. Så jag tänker att det här nog också blir bra me tiden.
Livet är vackert! Det kan jag fortfarande säga om livet iaf. Det enda jag vet. Det är vackert. Visst finns det motgångar men det går också bra ibland. Och livet går vidare, även om snöflingorna går sönder. De kommer ju åter. (fast dom kanske inte kommer hit överhuvudtaget) Men man får inte förlora hoppet att det vackra faktiskt finns där.
”Hoppet är det sista som lämnar människan. Men det som är tyngst att bära.” - Johanna Thydell ur I taket lyser stjärnorna
Hoppet - det man lever på när allt annat känns onödigt tungt. Hoppet - att det kommer bli lite lättare lite längre fram, om så bara för en stund.
miss ya! /Renfjäll
Det här går ju inte... Bloggen skulle ju hållas levande
Om alla tar o skriver en liten rad om hur livet är just nu så får vi en glad uppdatering =)
Vore inte det en plan så säg?
Här kommer lite livsfunderingar från mig iaf =)
Leva –
det är att höra livets ljuva musik;
det är att se världen utifrån sin glädje;
det är att smaka på godheterna;
det är att lukta på årstiderna;
det är att känna det osynliga.
Att leva är helt enkelt att finna sina egna njutningar i det som livet ständigt erbjuder oss.
Försöker hitta såna gnistor här i söder, bortom skogarna o bergen. Vättern är nog en livsgnista, tror jag =)
Just nu befinner ja mig i en känslomässig blåsig dag. Ibland står man i lä o sen kan vinden ta tag i en så att man nästan blåser av balkongen. Lite som början av Liljeholmen. Men det blev ju så bra. Så jag tänker att det här nog också blir bra me tiden.
Livet är vackert! Det kan jag fortfarande säga om livet iaf. Det enda jag vet. Det är vackert. Visst finns det motgångar men det går också bra ibland. Och livet går vidare, även om snöflingorna går sönder. De kommer ju åter. (fast dom kanske inte kommer hit överhuvudtaget) Men man får inte förlora hoppet att det vackra faktiskt finns där.
”Hoppet är det sista som lämnar människan. Men det som är tyngst att bära.” - Johanna Thydell ur I taket lyser stjärnorna
Hoppet - det man lever på när allt annat känns onödigt tungt. Hoppet - att det kommer bli lite lättare lite längre fram, om så bara för en stund.
miss ya! /Renfjäll
onsdag 3 september 2008
Ett bröllop, en födelsedag, o två begravningar
Även jag tänker skriva ett litet inlägg. Tyvärr inte lika muntert som alla dom innan.
Blandat med glädje o sorg.
Det börjar med ett vackert, magnifikt och annorlunda bröllop i Vintage stuk den 16 augusti.
Då syster Renling blev fru Ekenstedt. Stolt är jag =) (för den som vill läsa mer kika på min blogg)
Det fortsätter med ett tråkigt besked två nätter innan bröllopet från Finland att min morfar dött. Han har varit sjuk länge i Parkinson så på sätt o vis var det en frid att han äntligen fick somna in. Är faktiskt alldeles nyligen hemkommen från den långa natts resan med bil från Finland. Där vi varit hela familjen, minus syster, på morfars begravning den 30 augusti. Den var väldigt vacker. Många tårar men vackert.
Det slutar med en 60-årsdag och ytterligare tråkigt besked den 2 september. Fader firade sin 60-årsdag i stugan i Finland. Tänk hela fyllda 60 =)
Dock slutade inte den dagen vidare lyckligt. Under bilfärden på väg hem till Sverige igen får vi ett samtal från Maria, min faster. Som berättar att min farbror Hans somnat in. Han orkade inte kämpa mot cancern längre. Stor sorg då han bara var 65 år gammal. Vid motorvägen bad vi en stund o fortsatte sedan resan med gråten i ögonen. Nu väntas ytterligare en begravning inom nåra veckor.
Det är tungt. Har som hunnit hända lite för mycket de senaste två veckorna. O sen ska man försöka flytta ner till Jönköping ovanpå allt detta. Men det ska väl gå bra. Mysigt att hamna närmare er, tråkigt att hamna längre från familjen.
Böner uppskattas! För oss, för hans familj, för farmor, för morfars fru.
Jag hoppas verkligen att Gud tänker finnas nånstans mitt i all denna röra all denna sorg.
/En mera sorgsen Renfjäll just för tillfället
Blandat med glädje o sorg.
Det börjar med ett vackert, magnifikt och annorlunda bröllop i Vintage stuk den 16 augusti.
Då syster Renling blev fru Ekenstedt. Stolt är jag =) (för den som vill läsa mer kika på min blogg)
Det fortsätter med ett tråkigt besked två nätter innan bröllopet från Finland att min morfar dött. Han har varit sjuk länge i Parkinson så på sätt o vis var det en frid att han äntligen fick somna in. Är faktiskt alldeles nyligen hemkommen från den långa natts resan med bil från Finland. Där vi varit hela familjen, minus syster, på morfars begravning den 30 augusti. Den var väldigt vacker. Många tårar men vackert.
Det slutar med en 60-årsdag och ytterligare tråkigt besked den 2 september. Fader firade sin 60-årsdag i stugan i Finland. Tänk hela fyllda 60 =)
Dock slutade inte den dagen vidare lyckligt. Under bilfärden på väg hem till Sverige igen får vi ett samtal från Maria, min faster. Som berättar att min farbror Hans somnat in. Han orkade inte kämpa mot cancern längre. Stor sorg då han bara var 65 år gammal. Vid motorvägen bad vi en stund o fortsatte sedan resan med gråten i ögonen. Nu väntas ytterligare en begravning inom nåra veckor.
Det är tungt. Har som hunnit hända lite för mycket de senaste två veckorna. O sen ska man försöka flytta ner till Jönköping ovanpå allt detta. Men det ska väl gå bra. Mysigt att hamna närmare er, tråkigt att hamna längre från familjen.
Böner uppskattas! För oss, för hans familj, för farmor, för morfars fru.
Jag hoppas verkligen att Gud tänker finnas nånstans mitt i all denna röra all denna sorg.
/En mera sorgsen Renfjäll just för tillfället
söndag 31 augusti 2008
Låt mig berätta om Lars!
En vanlig morgon…
…klockan är kvart i ett. Mor och jag sitter vid frukostbordet (ja man säger ju så, vi har ju inte ett bord för varje måltid) och äter frukost i våra fruktansvärda morgonfrisyrer, men denna morgon tror jag faktiskt att det var mamma som vann. Jag tror vi hade klätt på oss vardagskläderna i alla fall (annars brukar det vara morgonrock och raggsockor som gäller).
Då ringer det på dörren.
”-Mamma det är en försäljare, du får öppna! ” ...och där står Lars. Ja vi vet det inte ännu!
Hej jag kommer från Nordlarm…
Mamma skrattar högt, hon tänker på sin ekonomi! Men det är något med denne Lars som gör att mamma ändå lyssnar och även jag.
Larmet går ut på att när det händer nåt så ringer det upp i första hand exempelvis ens mobil, sen vidare till grannarna t.ex. Där av en engångssumma. Inga securitas som kommer förbi så fort vi kliver in och det går igång för att virrighet och glömska ligger i våra gener.
”-Det låter ju jättebra men vi har inte 7490kr.” men vi fortsätter att prata om annat. Lars har en fru, Charlotta. Hon jobbar på samma jobb som mamma, fast på dagen. Han har 3 barn två söner och en dotter, bor i Alfta och har ännu inte installerat detta larm hemma hos sig (bara satt upp klistermärkena). Han har jobbat som präst, och lärare.. allmänt har han jobbat mkt med barn och han har mustasch.
Vi har numera NordLarm o Lås!
Dagen efter kom han o ännu en gubbe och installerade larmet. Det var mest den andre mannen som gjorde allt jobb (men Lars var ju egentligen bara försäljaren) Lars stod och pratade med oss…
Han fick mig att prata mkt om framtiden och mina studier etc.
En sak med det här med att ha gåvor. Att man t.ex. inte tycker att bara för att man är duktig på att skala morrötter, skall bli professionell morotsskalare och ha en karriär inom detta exempelvis för att den inte finns tillräcklig efterfrågan. Men att denna egenskap/gåva är så stor del av en att man inte kan komma på vad man annars skall hålla på med.
Han har mycket att säga den där Lars…
”När rätt personer möter varandra kan magi uppstå.
Man kan tillsammans åstadkomma genialiska
uppfinningar göra stor skillnad i världen rent av.”
/Lars
Sen drog han några exempel på sådana människor som av slump mötts och åstadkommit stora ting!
Man kan inte förutspå framtiden eller förvänta sig raka vägar till målen!
-Erica
(vi tar larmet på avbetalning)
En vanlig morgon…
…klockan är kvart i ett. Mor och jag sitter vid frukostbordet (ja man säger ju så, vi har ju inte ett bord för varje måltid) och äter frukost i våra fruktansvärda morgonfrisyrer, men denna morgon tror jag faktiskt att det var mamma som vann. Jag tror vi hade klätt på oss vardagskläderna i alla fall (annars brukar det vara morgonrock och raggsockor som gäller).
Då ringer det på dörren.
”-Mamma det är en försäljare, du får öppna! ” ...och där står Lars. Ja vi vet det inte ännu!
Hej jag kommer från Nordlarm…
Mamma skrattar högt, hon tänker på sin ekonomi! Men det är något med denne Lars som gör att mamma ändå lyssnar och även jag.
Larmet går ut på att när det händer nåt så ringer det upp i första hand exempelvis ens mobil, sen vidare till grannarna t.ex. Där av en engångssumma. Inga securitas som kommer förbi så fort vi kliver in och det går igång för att virrighet och glömska ligger i våra gener.
”-Det låter ju jättebra men vi har inte 7490kr.” men vi fortsätter att prata om annat. Lars har en fru, Charlotta. Hon jobbar på samma jobb som mamma, fast på dagen. Han har 3 barn två söner och en dotter, bor i Alfta och har ännu inte installerat detta larm hemma hos sig (bara satt upp klistermärkena). Han har jobbat som präst, och lärare.. allmänt har han jobbat mkt med barn och han har mustasch.
Vi har numera NordLarm o Lås!
Dagen efter kom han o ännu en gubbe och installerade larmet. Det var mest den andre mannen som gjorde allt jobb (men Lars var ju egentligen bara försäljaren) Lars stod och pratade med oss…
Han fick mig att prata mkt om framtiden och mina studier etc.
En sak med det här med att ha gåvor. Att man t.ex. inte tycker att bara för att man är duktig på att skala morrötter, skall bli professionell morotsskalare och ha en karriär inom detta exempelvis för att den inte finns tillräcklig efterfrågan. Men att denna egenskap/gåva är så stor del av en att man inte kan komma på vad man annars skall hålla på med.
Han har mycket att säga den där Lars…
”När rätt personer möter varandra kan magi uppstå.
Man kan tillsammans åstadkomma genialiska
uppfinningar göra stor skillnad i världen rent av.”
/Lars
Sen drog han några exempel på sådana människor som av slump mötts och åstadkommit stora ting!
Man kan inte förutspå framtiden eller förvänta sig raka vägar till målen!
-Erica
(vi tar larmet på avbetalning)
fredag 29 augusti 2008
hej alla! (eller kanske mest erica, eftersom vi har kommit fram till att det är mest vi som läser denna blogg. men jag tycker det är härligt, vi kan ju alltid skriva till varann.)
det händer mycket i livet och jag saknar er. samtidigt känns det som att jag får träffa er nästan jämt nuförtiden, eller ja. sanna och lisa ska vi ju många till imorgon fredag, lisa a tittade in hos mig på kassaservice igår (det var stort) och kajsa och malin träffar jag ju för jämnan i dessa dar. det är sjukt härligt! på lördag flyttar jag också in med sofia och en ny malin som verkar va som en superkvinna. det blir alltså malmö men det vet nog de flesta av er redan om. nu får ni en galet bra anledning att go south och titta till oss! stora kvarngatan 59 ska vi bo på, kom kom!
i övrigt packar jag som en tok, stänger svensk kassaservice i mullsjö imorgon och fick även mina ärrpengar idag. tågluff nästa sommar, ohyes!
kom igen nu alla, berätta lite vad som händer i era liv!!
PUSS!
fredag 25 juli 2008
Hej!
jag har tappat min mobil på en ö som jag redan hatade sen innan...
...jag får väl egentligen skylla mig själv, för jag hade såna pissfickor!
men nu är den helt borta och så är alla fina sms o bilder etc.
jag kan väl inte säga ärligt att jag har kommit till stadiet: äh, materiella ting, det går bra ändå! men , men...
om ni vill nå mig så är numret hem: 0278-45852
det var väl det jag ville ha sagt, att jag ignorerar er inte alltså!
inte passande att den försvinner så här mitt i ruschen, men det ordnar sig säkert ändå, bara lite krångligare.
Gud = Resurs!
/Erica
jag har tappat min mobil på en ö som jag redan hatade sen innan...
...jag får väl egentligen skylla mig själv, för jag hade såna pissfickor!
men nu är den helt borta och så är alla fina sms o bilder etc.
jag kan väl inte säga ärligt att jag har kommit till stadiet: äh, materiella ting, det går bra ändå! men , men...
om ni vill nå mig så är numret hem: 0278-45852
det var väl det jag ville ha sagt, att jag ignorerar er inte alltså!
inte passande att den försvinner så här mitt i ruschen, men det ordnar sig säkert ändå, bara lite krångligare.
Gud = Resurs!
/Erica
onsdag 16 juli 2008
måndag 14 juli 2008
All kärlek från mitt norrland o jag!!
Ja då var det dags för jag o bidra med nåt till klassens underbara blogg! Jag älskar den. Nåt litet från Liljeholmens vardag som får fortsätta även så här efteråt.
Jag känner att jag är som tvungen o dela nåra bilder från mitt norrland. Så ni förstår varför jag verkligen insisterar på att ni kom hit och besök mig!! =) Vet som int riktigt vad jag ska tillföra egentligen. Förutom bilderna som får säga sitt. Det mesta som jag förundras över hamnar ju i min blogg istället (johannarenling.blogspot.com).
Men hörrni! Upphör aldrig att förundras och se det lilla vackra som finns i varje dag. Som syrenerna som luktar gott, solen som skiner med sina strålar genom molnen, hunden som springer efter vågorna i vattnet, vattnet som spelar vacker musik, ja till och med leendet i kassakön.
Jag saknar er. Otroligt mycket vissa gånger, mindre andra gånger. Men det märk ni säkert =) Tänk tre veckor kvar...så får jag åter igen befinna mig i ett extatiskt tillstånd av eufori. Då får jag krama om er mina fina. Ni är så bra, så goa, så uppmuntrande, så mycket mycket fint ord int kan beskriva.
Så jag låt det va. Ni vet vad jag känn för er ändå...
Gå med Gud och ta hand om er och varandra!
All kärlek från mitt Norrland och jag till er nere i söder!!
Ja vi har t.o.m. ett sånt i byn på 100 pers!!
12.5m från marken...visserligen uppe på ett berg.
Detta har jag till vardags mina vänner.
6km från vårt hus. Tänk!
mmm det var snö kvar på Tjamstanberget i Malå 1 juni.
Huset står just till höger om där jag fotar.
Här ska vi då bo o fira midsommar
om...när...ni nån gång tar er hit ;)
vi har t.o.m. en stor gräsplan för midsommardans!
lördag 12 juli 2008
johanna p is blogging
men hejsan klassen. nu bloggar jag oxå lite, hade glömt bort bloggen men erica påminde mig, kul grej. gillar att läsa från er alla, erica ditt skrivspråk stämmer helt överens med ditt talspråk, o sånt gillar jag:) Gilla oxå bilden på grabbarna, vilket gäng! fick ju oxå mail av soffan idag, skånehelg låter dunder! En annan jobbar den helgen men hoppas d blir kul för er som åker, skåne är ändå en svensk stolthet! ska väl bo där nån gång. hursomhelst så sitter jag i min lägenhet på snickaregatan, mer möblerad än när några av er va här men inte helt iordning än. behöver lite sittplatser, men kom hit o besök om ni är i svängarna, tveka aldrig!!! slängde just in två maskiner tvätt, vuxet värre. nu kommer två vänner till mig, invaderar mitt plejs, sätter sig på golvet...o spelar tv-spel, kanske inte min favoritsyssla...men kul att de är här o kul att det inte regnar längre. linköping är fint ikväll! Hoppas ni mår bra där ni är o med det ni gör! Love you all, stay in jesus and don´t forget the cross!
om ni är intresserade av mer blogg så kika in på johannapetersson.blogg.se vettja.
måndag 7 juli 2008
Predikade Jag?
Igår kom Patrik (en lite udda kille på 33 år, datanörden som är familjens lite alltiallo) förbi. Han gör det ibland! Det var bara jag som var vaken, kl var vid 13.00 tiden, mor sov för hon hade jobbat natt, Erik sov för han är uppe på natten frivilligt! Hur som helst jag pressar fram en konversation om nånting (för han är lite lustig och svår att prata med + att jag är inte social på ett normalt sätt, utan jag spänner mig och så kommer det ut konstiga meningar, jag tänker högt m.m.) efter ett tag så kom vi in på tron utifrån ämnet att jag inte läser så mycket…
….vi började prata om kristendomen och vad man tror på, helt otippat, har vi två aldrig pratat om förut och jag måste erkänna att jag var nyfiken på vad han trodde. För hans mamma är kristen och jag har haft för mig att han också är det men eftersom han inte är med i någon församling men bor i forsbrokyrkans klocktorn (det är sant) så har man ju undrat lite hur det står till med hans tro. Det kom fram att han trodde att vi alla var Gud att skapelsen så att säga, vi tillsammans utgjorde en kraft som var Gud. Jag undrade varför han då kallade sig kristen!? Den religionen ’går ju ut på’ att Jesus är Gud! Men nej det trodde inte han, han trodde bara att Jesus var en profet och så fortsatte han att prata om att han trodde på att ta lite ur de flesta religioner, vad är det som säger att deras Gud inte är samma, att alla ber till samma fast på olika sätt! Att det bara handlade om att vara snälla mot varandra. Han är ju mycket för vetenskapen och försökte dra in det också, fast han lyckades ju egentligen inte men han trodde ju på vad han sa själv och eftersom jag inte fattade vad han talade om så kunde ju inte jag direkt argumentera heller. Jag babblade i en och en halv timme och försökte förklara att Jesus är Gud…(hur jag tog mig igenom det hela med treenigheten vet jag inte!?) jag hoppas att nåt gick in, för han verkade ju ta det bra i alla fall men asså jag blev rädd för Patrik.
Varför jag berättar om detta är för att jag i morse skulle byta lapp på almanackan och ser då att igår var det Kristi förklarings dag! Det visste ju inte jag vad det var för en dag så jag tog fram våran kära Kristen Tro bok som jag behöll :) ! För att ta reda på det…
..det var läskigt! Rätta mig om jag har fel men handlar inte den (dagen) alltså om att Jesus visade sin härlighet (att han är Gud) för 3 av lärjungarna på ett berg!?
Hmm… Jag stod upp i 1 och en halv timme i vårat kök och pratade om att Jesus är Gud, Patrik satt sig kanske efter en halvtimme. På Kristi Förklarings Dag!
/Erica
….vi började prata om kristendomen och vad man tror på, helt otippat, har vi två aldrig pratat om förut och jag måste erkänna att jag var nyfiken på vad han trodde. För hans mamma är kristen och jag har haft för mig att han också är det men eftersom han inte är med i någon församling men bor i forsbrokyrkans klocktorn (det är sant) så har man ju undrat lite hur det står till med hans tro. Det kom fram att han trodde att vi alla var Gud att skapelsen så att säga, vi tillsammans utgjorde en kraft som var Gud. Jag undrade varför han då kallade sig kristen!? Den religionen ’går ju ut på’ att Jesus är Gud! Men nej det trodde inte han, han trodde bara att Jesus var en profet och så fortsatte han att prata om att han trodde på att ta lite ur de flesta religioner, vad är det som säger att deras Gud inte är samma, att alla ber till samma fast på olika sätt! Att det bara handlade om att vara snälla mot varandra. Han är ju mycket för vetenskapen och försökte dra in det också, fast han lyckades ju egentligen inte men han trodde ju på vad han sa själv och eftersom jag inte fattade vad han talade om så kunde ju inte jag direkt argumentera heller. Jag babblade i en och en halv timme och försökte förklara att Jesus är Gud…(hur jag tog mig igenom det hela med treenigheten vet jag inte!?) jag hoppas att nåt gick in, för han verkade ju ta det bra i alla fall men asså jag blev rädd för Patrik.
Varför jag berättar om detta är för att jag i morse skulle byta lapp på almanackan och ser då att igår var det Kristi förklarings dag! Det visste ju inte jag vad det var för en dag så jag tog fram våran kära Kristen Tro bok som jag behöll :) ! För att ta reda på det…
..det var läskigt! Rätta mig om jag har fel men handlar inte den (dagen) alltså om att Jesus visade sin härlighet (att han är Gud) för 3 av lärjungarna på ett berg!?
/Erica
torsdag 3 juli 2008
tjohooooooo!
har två svårslagna inlägg nedanför mitt här, men jag tänkte mest säga att jag fortfarande tycker att vi som kan och har möjlighet ska samlas i ljuva bankeryd en kväll och kanske grilla lite, kanske bada lite i vättern (en upplevelse!), och mest hänga! jag vet inte riktigt när folk kan, men jag kan lite närsom, utom nästa helg för då ska jag på bröllop och greja. helgen efter det blev det kanske skånetour med sofia som eminent guide, om folk är på. vet inte om ni läser det här, men ni som har läst det, skriv i nån slags kommentar när ni vill och kan eller hör av er så spikar vi nåt! jag kan ju också messa alla (halebop, gratis sms, woohoo), men jag tänkte att det blir smidigare här för att då ser alla vad alla har skrivit.
okej, de här helgerna kan jag (behöver ju inte vara en helg heller, vanlig vardag går ju också, slutar jobba vid sex och är hemma halv sju):
- nu i helgen, 5-6, men det kanske blir lite för tajts. eller?
- helgen v 30, 26-27
hhaha, ja det var väl dom inann frizon. well.
kraaaaaampåer!
onsdag 2 juli 2008
Inbrott på Fagernäs
Ja nu ska ni få höra, vi hade inbrott på caféet i natt, eller igår natt för nu sitter jag ju mitt i natten o skriver.
Den långa omständiga versionen (skippa detta stycke för den korta!):
De hade försökt bryta sig in i huvudingången för alla gäster, men misslyckats. men sen lyckats ta sig in, ja.. vi har en till huvudingång som vi inte använder till caféet men som 'personalen' använder. sedan hade de snott fem backar läsk och två flak(vet inte vad det heter, men såna där pappskivor med ca 5cm hög kant) med coca colaburkar. de hade lämnat lighten, ha, ha! sen verkade det som att de hade tagit varsin kyld dricka ur kylskåpet, för det fattades bara två och det låg två tinade pajer på golvet som troligtvis rivits ned i samband med uttagandet av dryckerna (för det är en ganska ostabil pajhög som vi klämmer in där på kvällen).
mer än så var det inte. Polisen kom vid tretiden och var ganska komiska (stod ett tag där man sorterar disken som kund, så det var så roligt när en kvinna kom och skulle ställa ifrån sig sina rester, för det såg ju ut som om de inspekterade..). de kunde inte göra så mkt åt saken, men försäkringskassan sa att om vi fixade den trasiga dörren själv så att de slapp skicka dit en hantverkare, skulle vi få ersättning på 3000 vilket resulterar i att hela denna historia går med vinst, för dörren, kom en gubbe i församlingen deras, och limmade på en kvart och drickorna som blev stulna på ett värde av cirka 500kr, blir ju inte alls äns i närheten av 3000 så... ja vi kan ju säga att det troligtvis var ett insiderjobb! nämen skämt o sido så känns det bra och de flesta har bara skrattat lite försynt åt hela grejen , förutom mamma som sa -ja det är så här det börjar med små brott.. osv. behöver inte tråka ut er med resten, ni förstår grejen.
Den korta:
Inbrott mitt i natten, de sabbade dörren lite, snodde drickor, polisen komförbi, vi får 3000 i försäkring men skadan gick bara på 500 + bensinen och lite lim för en gubbe som lagade dörren.
Poliser på Fagernäset, tveksam till om det nånsin inträffat förut (dokumenterat nu) !
Hur intressant detta är på en skala får ni avgöra själva, men jag måste ju berätta vilket spännande liv jag lever...
KRAM jag saknar er så 'det skär i bröstet' ni får allt komma o hälsa på mig i Forsa efter frizon!
-Erica
fredag 27 juni 2008
Spända muskler i sommarhettan
Ja, här ska det spikas så att svetten lackar. Jag (Ola) och pappa har i dag köpt en hammare för 329 (!) kr som vi hoppas ska hålla måttet. Man vill ju inte snåla med grejerna när man får sådant fint besök som en utsprungen Roos och en son of a Björn. Så här sitter vi nu, den glada trion och mumsar på en kladdig kaka som vi fått av familjen Terlegårds narkomanpolare. Det är lite som att äta fisk med mycket ben i, bara det att de är lite vassare och gjorda av metall...
Samuel - Hej
Mikael - Hej hej
Ola - Och hej
Ola - Ja, då var vi alla samlade. Vad känner du inför den nalkande morgondagen?
Samuel - Jo, det ska bli skönt att få få lite sol på mina svulstiga men dock så solsvultna muskler.
Ola - Mm, jag förstår precis. Eller... alltså, jag kan nog tänka mig in i din situation Samuel.
Samuel - Jag har försökt sola min biceps i svetslågan, men det verkar inte ge något resultat.
Ola - Passa gärna över bollen till Mikael så det inte blir att han sitter här helt tyst igen.
Samuel - Javisst, vad har du hittat på idag då?
Mikael - Begravt en människa.
Ola - Just det, det var ju dödgrävarn där. Nä, nu blev det väldigt tung stämning här...
Samuel - Gravallvarligt...
Ola - *Fniss*
Samuel - Jag fick punktering på Love car idag.
Mikael - Körde du på en igelkott?
Samuel - Nej det gjorde jag inte, men, äh, men, äh, jag hade en spik i däcket!
Mikael - Järnspikar!
Samuel - Jag fick lämna in den till en kroat. En sådan där utlänning som reparerar skitbilligt.
Mikael - En svart jobbare bokstavligt talat.
Ola - Jag tänkte att det var dags för mig att komma in här nu... Här är jag!
Samuel - Ola, du har bekräftelse i Gud, räcker inte det?
Ola - Nä
Ola - Ja, i morgon alltså. Spännande, då ska det beryktade, omtalade, ökända, fantastiska förrådet börja snickras på.
Samuel - *börjar sjunga bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus*
Ola - Hur vågar du förolämpa mig så. Här har man skyfflat 12 ton grus och vad får man för det - skymfsånger!
Samuel - *bara sjunger högre*
Ja, då tror jag vi avbryter där. Det var trevligt att titta in. Vi möts när vi hörs när vi ses!
//Ola, Mikael, Samuel Gudsson
Samuel - Hej
Mikael - Hej hej
Ola - Och hej
Ola - Ja, då var vi alla samlade. Vad känner du inför den nalkande morgondagen?
Samuel - Jo, det ska bli skönt att få få lite sol på mina svulstiga men dock så solsvultna muskler.
Ola - Mm, jag förstår precis. Eller... alltså, jag kan nog tänka mig in i din situation Samuel.
Samuel - Jag har försökt sola min biceps i svetslågan, men det verkar inte ge något resultat.
Ola - Passa gärna över bollen till Mikael så det inte blir att han sitter här helt tyst igen.
Samuel - Javisst, vad har du hittat på idag då?
Mikael - Begravt en människa.
Ola - Just det, det var ju dödgrävarn där. Nä, nu blev det väldigt tung stämning här...
Samuel - Gravallvarligt...
Ola - *Fniss*
Samuel - Jag fick punktering på Love car idag.
Mikael - Körde du på en igelkott?
Samuel - Nej det gjorde jag inte, men, äh, men, äh, jag hade en spik i däcket!
Mikael - Järnspikar!
Samuel - Jag fick lämna in den till en kroat. En sådan där utlänning som reparerar skitbilligt.
Mikael - En svart jobbare bokstavligt talat.
Ola - Jag tänkte att det var dags för mig att komma in här nu... Här är jag!
Samuel - Ola, du har bekräftelse i Gud, räcker inte det?
Ola - Nä
Ola - Ja, i morgon alltså. Spännande, då ska det beryktade, omtalade, ökända, fantastiska förrådet börja snickras på.
Samuel - *börjar sjunga bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus*
Ola - Hur vågar du förolämpa mig så. Här har man skyfflat 12 ton grus och vad får man för det - skymfsånger!
Samuel - *bara sjunger högre*
Ja, då tror jag vi avbryter där. Det var trevligt att titta in. Vi möts när vi hörs när vi ses!
//Ola, Mikael, Samuel Gudsson
onsdag 18 juni 2008
tisdag 17 juni 2008
Medeltidssärk
Hola Sweden!
Yes, now I'm back on track vilket tillhör ovanligheterna med mig och bloggar. Men jag har nog förändrats under året. Hoppar upp och går morgonpromenader som bara den. Tjusigt.
Så snart ses vi. Kommer bli som en fest och jag har redan skrivit packlista. Jag har nämligen lärt mig fler saker under året. Vera och Sofia blev mina packningsförebilder under Stockholmsresan och deras kunskap har inspirerat mig till att ta det hela ett steg längre. Packlista! Ett ypperligt hjälpmedel om jag får säga det själv. Tog en gammal anteckningsbok och började skriva upp packlistan redan förra veckan. Framförhållning är en dygd och här hemma vill alla skicka sina barn på bibelskola så att de blir lika ordentliga och välartade som jag...
Men frukta inte vänner, mitt rum är fortfarande det rörigaste ni har sett även om garderoberna har blivit en sopsäck lättare! Yes indeed.
Dock till saken, hade som den konstigaste drömmen inatt. Vi skulle börja andra året på Liljet och hade blivit alldeles för många. Vi blev instängda i ett rum i källaren och så kom Tumas och Marcus in och serverade mannagrynsgröt varje morgon. De sa att det var en gåva från Gud och manna från himlen. Helt plötsligt började vi växa jättemycket och till slut började taket spricka och vi kom ut i friheten. Då stod Maria och Kalle där och hade fixat skridskodisco på Åsunden. Men när vi gick ut på sjön sprack isen och ja, sen vaknade jag. Tydlig panikdröm. Någon som har en tolkning? Det ska iallafall bli som det bästa att träffa er!
Kärlek & Respekt - Malle
Yes, now I'm back on track vilket tillhör ovanligheterna med mig och bloggar. Men jag har nog förändrats under året. Hoppar upp och går morgonpromenader som bara den. Tjusigt.
Så snart ses vi. Kommer bli som en fest och jag har redan skrivit packlista. Jag har nämligen lärt mig fler saker under året. Vera och Sofia blev mina packningsförebilder under Stockholmsresan och deras kunskap har inspirerat mig till att ta det hela ett steg längre. Packlista! Ett ypperligt hjälpmedel om jag får säga det själv. Tog en gammal anteckningsbok och började skriva upp packlistan redan förra veckan. Framförhållning är en dygd och här hemma vill alla skicka sina barn på bibelskola så att de blir lika ordentliga och välartade som jag...
Men frukta inte vänner, mitt rum är fortfarande det rörigaste ni har sett även om garderoberna har blivit en sopsäck lättare! Yes indeed.
Dock till saken, hade som den konstigaste drömmen inatt. Vi skulle börja andra året på Liljet och hade blivit alldeles för många. Vi blev instängda i ett rum i källaren och så kom Tumas och Marcus in och serverade mannagrynsgröt varje morgon. De sa att det var en gåva från Gud och manna från himlen. Helt plötsligt började vi växa jättemycket och till slut började taket spricka och vi kom ut i friheten. Då stod Maria och Kalle där och hade fixat skridskodisco på Åsunden. Men när vi gick ut på sjön sprack isen och ja, sen vaknade jag. Tydlig panikdröm. Någon som har en tolkning? Det ska iallafall bli som det bästa att träffa er!
Kärlek & Respekt - Malle
torsdag 12 juni 2008
hej hopp i planeten
holibandoli på er alla
idag åskar det i skåne, finfint att sitta inne då vid datorn, alltså besökte jag bloggen för första gången, är lite seg på sånt här. men det satt som en schmeck att läsa era inlägg. är ganska dålig på att höra av mig men det har inget med kärleken att göra, saknar er.
i mitt liv är det bröllop på gång och lägenhetssökande, nån som har en trea eller större i malmö? eller känner nån som ska flytta eller byta? ska lägga ut annons på blocket. (det är det jag gör nu egentligen)
nu är det bara 1 vecka kvar tills vi ses ska bli riktigt kul.
ciao
idag åskar det i skåne, finfint att sitta inne då vid datorn, alltså besökte jag bloggen för första gången, är lite seg på sånt här. men det satt som en schmeck att läsa era inlägg. är ganska dålig på att höra av mig men det har inget med kärleken att göra, saknar er.
i mitt liv är det bröllop på gång och lägenhetssökande, nån som har en trea eller större i malmö? eller känner nån som ska flytta eller byta? ska lägga ut annons på blocket. (det är det jag gör nu egentligen)
nu är det bara 1 vecka kvar tills vi ses ska bli riktigt kul.
ciao
måndag 9 juni 2008
Är de sådana här kvällar som vi brukar kalla kalla?De borde heta heta!
svett och kondens me saltig smak omringar mina många ringar här om-kring.
Jag har allt gått opp ett par hekto sedan den där tiden på liljet. Men det ligger många glädjeminnen i dom där ojämna strukturerna som föresten har fått en nyans av brunt den senaste tiden..det blir lite snyggare och styggare look.
Men visst är de bra varmt?håll med mig om de. Kondensen från alla individer i göteborg ångar av alla frimärken som någonsin finns ända ner till prag.
När värmen idag gjorde mig okoncentrerad så att jag började spackla i grannens nyrenoverade tvättstuga istället för min fattigmanslägenhetså kände jag som robert en gång sa:
När man mår som en fallfrukt
då e´ man ingen ball flukt!
man sprider ingen ball lukt
när man av mos bebos.
man sprider ingen ball lukt
när man av mos bebos.
Vi ses i den berömda Kajsas tempel på missömmar/Joel
lördag 31 maj 2008
åå. älskade vänner, idag är det tomt. fruktansvärt tomt. vad fint vi hade det igår, med gråt, skratt, kramar, underbara stunden på bryggan och sång i bilen på väg in till linkan och galet god mat och fint häng, och vad fint ni verkade ha haft det sen hos vera och på bosses och allt. sitter här i mitt kaosartade rum och försöker få nån typ av ordning. lyssnar även på våra klasshits för att komma in i rätt stämning! här är länkar till youtube:
kanske finns nåra fler?
fattar inget, men lille david fanns inte på tuben... jättekonstigt.
älskar er alla! "we're just one big family..." KRAM klairie
älskar er alla! "we're just one big family..." KRAM klairie
fredag 30 maj 2008
Hos Vera - sista natten med gänget
Nu sitter vi här femton våningar upp i luften
Några få tappra kämpar in i det sista
Nära vår Fader i himlen och nära er i hjärtat
Ett jullov kvar tills vi möts på Donsö
Förhoppningsvis utan snö och med mycket sol
Den goda grekiska maten mättade våra munnar
Och gemenskapen mättade vår själ
En glass på Bosses, dock inte Kalle som bjöd
Ett stopp i Johannas lägenhet med vilopaus mot väggen
En efter en åker vi hem
Imorgon lämnar vi vårt kära Liljeholmen!
"Vidare går livet, vidare går vi" - Johanna P
/JR, CL, LA, MN, EB, VA, MB
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)